Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde honom först till Shakspeares och Burbadges
beskyddare och sedan till deras trognaste och
innerligaste vän.
När det kungliga geheimerådet år 1608 ämnade
vidtaga stränga åtgärder mot teatern, i anledning af
på den uttalade politiska anspelningar, som stötte de
maktegande, lade Southampton sitt mycket gällande
ord i vågskålen till de båda vännernas förmån.
»Den ene,» skrifver han, »kallar ryktet den
engelske Roscius. Den andre är en man af icke mindre
förtjenst och min enskilde vän; ännu för kort tid sedan
en nyttig skådespelare vid sällskapet, nu medegare till
detsamma och författare till några af våra bästa
engelska sorgespel, som enligt hvad deras herrligheter veta,
stodo hos drottning Elisabeth i stor gunst. Denne
andre heter William Shakspeare, och de äro båda från
samma grefskap, ja nästan från samma stad. Båda äro
högeligen berömda, fastän det icke anstår deras
herrlig-heters värdighet och visdom, att förfoga sig till den
plats, där de pläga förnöja det offentliga örat.»
Shakspeares sonnetter lemna ganska egendomliga
inblickar i det förhållande som rådde mellan de bägge
vännerna. Man skulle tycka, att den store skalden borde
tämligen likgiltigt betraktat den omständigheten, att
hans vän var grefve; men så var det icke.
Skådespelarens ställning var den tiden sådan, att en högstäld
mans ynnest och beskydd icke voro att förakta. Dä
behöfde Shakspeare Southampton; nn har den ädle
grefven sin vän att tacka för det hans namn gått till
eftervärlden; — så kunna förhållandena ändra sig.
Under tiden hade Shakspeares rastlösa verksamhet
för teatern hållit jämna steg med hans yttre
framgångar. Redan omkring 1590 uppväckte hans arbeten, då
ännu blott bearbetningar af äldre stycken, hans
landsman Greenes afund och harm.
»Se!» skrifver Greene, »se bara på den med våra
fjädrar smyckade kråkan, som prålar med hvad hon
stulit från ossl Under narrkåpan och älskarmanteln
bär han en tigers hjärta. Han tilltror sig lika mycken
tragisk kraft, som den bäste af oss; han är ett riktigt
Hedberg, Dramatik. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
