Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett en af sina vänner blifva vansinnig, i det han hade
den olyckan att låta sitt barn falla ut genom ett fönster.
Garrick återgaf nu den olycklige fadern, i det han
stödde sig mot en stol som förestälde fönstret och
låtsade leka med barnet, som han plötsligt tappade ur
händerna. I detta ögonblick återgaf han på ett så
gripande sätt den armé faderns förtviflan och plötsligt
utbrytande vansinne, att tårarne störtade ur alla de
närvarandes ögon, och Clairon utom sig af förtjusning
skyndade fram och omfamnade honom under utropet:
»Vous étes un grand comedien! pius grand que nous
autre!» (»Ni är en stor skådespelare! mycket större
än vi!»)
En annan dag gjorde han i sällskap med Préville
en promenad till häst utanför Paris, och medan de
samtalade om sin konst, föll det Préville in att på hästen
föreställa en drucken. Garrick applåderade honom lifligt;
men anmärkte att det fattades en sak för att illusionen
skulle varit fullständig: han var inte nog drucken
i b e n e n!
»Vänta!» utbrast Garrick, »så skall jag visa er en
engelsman som, sedan han till middagen druckit ur
fyra buteljer portvin, har satt sig upp på hästen för
att rida hem till sin landtgård!»
Och på ögonblicket började han nu återgifva ruset
i alla dess grader. Först började han med att skrika
och hojta, sedan smälde han med piskan och begagnade
sporrarne i otid, så att hästen stegrade sig och började
falla in i galopp; därpå tappade han piskan och släppte
tyglarne, fotterna halkade ur stigbyglarne och slutligen
föll han af hästen orörlig som en hösäck, och detta så
naturligt, att Préville uppgaf ett rop af förskräckelse,
hoppade af sin häst och skyndade fram till den affallne.
Hans förskräckelse ökades, då Garrick inte rörde en
lem. Han torkade dammet af hans ansikte och frågade
orolig och upprörd om han hade skadat sig. Då
öppnade Garrick en smula på ena ögonlocket och sade med
den drucknes lallande ton: »Tag hit litet mera
po-port-vin!» — hvarpå han hastigt skyndade upp och återtog
frisk och sund, sitt vanliga utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
