Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända — men publiken vill ha det så. Engelsmännen äro
numera ett uteslutande praktiskt folk, de vilja icke
reflektera — därför måste skådespelaren lägga an på
skrikande effekter och breda på så bjärta färger, att ingen
kan misstaga sig på hvad han menar.
Man bör dock kunna hoppas, att detta endast är
ett öfvergående ondt, och att den sanna
skådespelarkonsten aldrig skall kunna dö ut hos ett folk, hvars
störste skald uttalat de minnesvärda ord, hvilka borde
stå ristade i guld ofvanför alla scener i världen:
»Ty all öfverdrift strider mot skådespelets art och
afsikt, hvars ändamål från början varit och ännu är,
att hålla fram liksom en spegel för naturen, att yisa
dygden dess egna anletsdrag, lasten dess egen af bild,
och det nu lefvande släktet, som är samtidens kropp,
ett troget aftryck af dess gestalt!»
V. Den franska teatern,
i. Inledning.
Som förut är nämdt spårar man de första försöken
till det franska dramats framträdande långt tillbaka i
tiden, och de första haltande stegen togos äfven där på
mysteriernas och moraliteternas område. Vi hafva talat
om Karl V:s privilegium för »Confréries de la
passion» och för »Clercs de la Bazoche», de andliga
och de världsliga skådespelens representanter, samt om
de senares efterträdare, »Les enfants sans souci»,
i hvilkas spel den franske skalden CLEMENT Marot
deltog genom författandet af komedier.
Från denna tid framstår särskildt ett stycke, som
ännu långt in i våra dagar visat sig ega lifskraft nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
