Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scapin i »Les fourberies» och Argan i »Den inbillade
sjuke».
Moliére var sedan 1662 gift med Armand v, Béjart,
yngre syster eller, som många påstå, dotter till
Madeleine. Hon skildras som vacker, kokett och lättsinnig
och hon gjorde sin man i hög grad olycklig. I »Ecole
.des Femmes» och »Le Misanthrope» har Moliére själf
vändt i löje sitt enskilda lifs olycka. Under namnen
Agnés och Celiméne, Arnolphe och Alceste har
han framstält sig själf och sin hustru på scenen —
med hvilken djup och smärtsam ironi skall man snart
finna, om man läser dem rätt. Och han slutar aldrig
med att skämta öfver bedragna äkta män och okunniga
läkare — han, som alltid var sjuk och ständigt blef
bedragen af sin hustru.
Ludvig XIV skämtade en dag med honom öfver
hans stränghet mot medicinska fakulteten och sade
slutligen:
»Men ni har ju själf en läkare, Moliére? Hur bär
ni er åt med honom ?»
»Ers majestät,» svarade Moliére, »vi prata, han
ordinerar åt mig, jag kastar bort hans medikamenter
och blir frisk!»
»Ni är ohjälplig!» skrattade kungen, och medan
de höga hofdignitärerna stodo förvånade omkring det
kungliga frukostbordet, serverade Ludvig själf sin
lust-spelsdiktare en kyckling, i det han sade: »det höfves
en kung att vara värd för en stor poet!»
Vid tredje representationen af »Den inbillade sjuke»
kände sig Moliére mera illamående än vanligt; man
uppmanade honom att icke uppträda, men han ville på
inga vilkor uppskjuta stycket, då så mångas existens
berodde af dess framgång. Mot styckets slut öfverfölls
han af en häftig blodstörtning; man bar honom ut från
scenen och några dagar därefter dog han i armarne på
ett par barmhärtighetssystrar, dem han gifvit husrum
under deras vistelse i Paris under fastan.
Presterna i St. Eustache och ärkebiskopen af Paris
nekade honom kristlig begrafning. Tar tuffe hade
antagligen pröfvat deras kristliga sinnen något för starkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
