Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill här anföra ett uppträde, som närmast
föranledde hennes afgång, som gjorde mycket väsen af
sig och som är i hög grad betecknande för tillståndet
vid Frankrikes förnämsta scen under den tid vi nu
skildra. Skådespelarne vid Théåtre Frangais ville icke
spela tillsammans med en aktör vid namn Dubois,
emedan han var en illa känd personlighet. Man skulle
gifva »Belägringen af Calais» och under påskferierna
hade man lemnat Dubois’ roll åt en viss Bellacour; men
Dubois’ dotter, som var lierad med hertigen af Richelieu,
hade genom honom utverkat en kunglig order, som befalde
skådespelarne att uppträda tillsammans med hennes far.
Om kvällen fick Lekain, när han kom upp för att
kläda sig, veta af detta — han nekar att spela mot
Dubois och går sin väg. Brigard, Molé och Dauberval,
som alla hafva roller i stycket, försvinna också. Clairon
lägger sig till sängs och låter säga att hon är sjuk,
Publiken kommer, — man vill byta om pjes och
annonserar det; — men publiken har kommit för att
se »Belägringen af Calais» och vill inte se något annat.
Det uppstår skrik, stampningar, buller och oreda.
Regissören framträder för att förklara saken, men
publiken skriker: »I arrest med de lymlarne! På hospi-
talet med Clairon!» — och efter två timmars oväsen
får publiken igen sina penningar och måste aflägsna sig.
Dagen därpå blefvo alla de skådespelare, som nekat
uppträda, arresterade och förda till. Fort-l’Evéque.
Lekain tog sitt parti; men Clairon kunde icke smälta
hvarken hospitalet eller arresten. Hon talade om att
afgå; men en gratifikation af 40,000 francs lugnade
henne för ett år. Efter denna tid lernnade hon likväl
både teatern och Frankrike och begaf sig öfver till
Tyskland, till markgrefven af Anspach. Där glömde
hon sig kvar i 17 år och återkom till Paris 1788,
genom sin reträtt lemnande fältet fritt åt Dumesnil, som
länge fortfor att lysa på den franska scenen. Slutligen
efter 40 års segrar drog också hon sig tillbaka 1776,
i en ålder af 63 år.
Dumesnil lefde ännu ett fjärdedels sekel, ofärdig
och fattig, men nöjd med sitt öde, då Clairons tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
