Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görande för Lekains framtid. Efter slutadt spektakel
frågade nämligen Voltaire efter den unge mannen som
spelat älskaren i stycket, och man svarade honom att
det var en ung juvelerarson vid namn Lekain, som
uppträdde för sitt nöjes skull och för att under tiden så
mycket uppöfva sin talang, att han sedan kunde göra
skådespelarkonsten till sin lifsuppgift. Voltaire bad
pjesens författare anmoda Lekain att besöka honom
dagen därpå. Lekain kom, och Voltaire försökte nu
med all makt afråda den unge mannen från att egna
sig åt skådespelarkonsten som yrke; men lät honom
likväl läsa upp för sig början af Racines Athalie, som
han reciterade i det han omväxlande spelade Abners
och Joads roller.
Vid Lekains andra besök hos Voltaire ingick denne
på att upptaga Lekain hos sig som pensionär, och under
sex månader begagnade sig denne nu af Voltaires
undervisning, hvarpå läraren genom hertigen af Aumont
skaffade sin elev tillåtelse att debutera på Théåtre
Frangais samma år, 1750. Lekain antogs sedan till kunglig
skådespelare 1752.
Han var liten till växten och med ett tämligen
vanligt ansikte; men hans tragiska inspiration gjorde
honom både stor och vacker. Det var aldrig Lekain
själf, det var Orestes, Nero, Gengis-Mian och Mahomet,
som åskådaren såg framför sig, så helt och hållet
uppgick han i och införlifvade sig med den figur han hade
att framställa. Han utvidgade området för sin konst,
i det han i den införde åtskilliga reformer och i
synnerhet en som var särdeles viktig: den som rörde
kostymena sanning.
Före hans uppträdande representerade man antikens
personligheter i dräkterna för dagen. Phädra, Mérope,
Andrömache och Cornelia uppträdde på scenen i
styf-kjortlar, och karlarne buro också den tiden styfkjortlar,
— det vill säga, i ärmarne och rockskörten. Den
tre-hörniga hatten prydde romare och greker likaväl som
hofvets herrar, — den enda skilnaden var, att på scenen
hade man tre alnars höga plymer i den, med hvilka
man stack ut ögonen på sitt hjärtas herskarinna, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
