Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gismunda (gifver honom röret och
sä-g*r)-
Guisgarde! Tag röret, jag det ej lider,
Här tarfvas ej värme vid midsommartider,
Men lider du köld på din egen kammar,
Du blåse på glöden tills elden flammar.
(Hon går med sina tärnor.)
Guisgardus (säger till sig själf).
Ett förblommeradt tal vill jag kalla,
Hvad den nådiga frun nu månde befalla!
Hvi gaf hon mig röret att förvara? —
Nej se! — Här torde väl svaret vara! –
(Han läser brefuet.)
O underbara, huldsaliga lycka !
Full väl du kunde min håg förrycka!
Än vet jag knappast om tro jag tör
Hvad mina ögon här borga för!
Att hennes nåde, min höga furstinna
Skulle sänka sin blick, af älskog brinna
För mig ovärdige, ringe sven —
Det tyckes mig vara en fabel än !
Rätt aldrig i drömmen jag skåda fått
Att jag sådan ära och lycka nått!
Men skall jag slik ohörd lycka nå,
Så sätter jag gärna mitt lif därpå,
Och får jag kyssa den mund så röd,
Så frestar jag gärna den bleka död,
Och får jag famna den väna furstinna,
Så gärna mitt unga blod må rinna.
Måtte det dock blifva natt en gång,
Hur mäktar en kväll dock vara så lång!
Ack, kärlek, du allra som starkaste Gud
Som hafver mig sändt det huldsaliga bud.
Du foge nu allt och som bäst du råde
För mig och för hennes höga nåde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
