Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att tämja den fjortonårige gossens vilda trots och
obändighet lyckades slutligen den kvinliga mildheten.
Lindansaren Stuart, som hyrde teatern för sina konster,
hade från Köpenhamn bortfört en flicka af bättre familj,
som genom mannens brutalitet fick bittert plikta for sin
lättrogenhet och öfverilning. Hennes behag och hennes
olycka tämde den vilde pojken, och medan han af
Stuart fick lära sig ekvilibristkonster och den unga
kvinnan undervisade honom i musik och språk, vaknade
längtan efter bildning hos honom, och denna första
hängifvenhet förädlade det unga sinnet. Han kunde
aldrig som vuxen man tala om den unga, olyckliga
hustrun utan djup tacksamhet och rörelse.
Ändtligen påminde hans föräldrar sig honom och
kallade honom till sig. Han träffade dem efter en
äfventyrlig resa, långt nere i Schweiz, blef hastigt en
användbar medlem af truppen, gjorde i synnerhet i
groteskdanser stor lycka och fylde redan som
femtonårig alla tomma platser i skådespelet och sångspelet.
Hans karaktärs trotsiga energi dref honom till de
otroligaste framsteg, den hårda behandlingen i hemmet
gjorde honom upprorisk, oförskämd och fräck ända till
brottslighet. Han var inte mer än sjutton år gammal,
då han, för att betala sina spelskulder, en natt gick in
i styffaderns rum för att tillegna sig kassan. Anklagad
och fängslad för stölden, påstår han dristigt att det var
hans rättighet att med våld taga den lön man nekat
honom, flyr sedan ur arresten och klättrar med lifsfara
öfver taken på de angränsande husen. Hans trotsiga
djärfhet framkallade oupphörliga uppträden med
Acker-mann, men förskaffade honom också alltid dennes
förlåtelse. Året därpå drog han i Braunschweig värjan
emot honom. På detta sätt växte han upp; en i sanning
halsbrytande bildningsgång, som endast kunde vågas af
honom.
Groteskdansen upptog i början hela hans
verksamhet; på förebråelsen, att han vårdslösade sina roller i
skådespelen, svarade han: »i fall jag någon gång bryter
benen af mig och inte duger till dansör längre, så skall
jag nedlåta mig till att bli skådespelare.» Betjentrollerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
