Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabeths kallelse öfverflyttade till Ryssland, och han
bragte snart sin föregångare i glömska, ty här vann
hans begåfning en ohämmad utveckling.
Tieck skildrar honom från denna tid på följande
sätt: »Fleck var smärt, inte stor, men af skönaste
jämnmått, hade bruna ögon, hvilkas eld mildrades af ömhet,
fint penslade ögonbryn, rak näsa och ädel panna; hans
hufvud hade i ungdomen likhet med Apollos. I sådana
roller som Essex, Tancred, Ethelivolf var han
hänförande; mest dock som infant Pedro i »Inez de Castro»,
hvilken liksom hela stycket var särdeles svag och illa
skrifven, fastän hvarje ord, framsagdt af honom, lät som
den ädlaste skaldehänförelse. Hans organ var af en
klocklik renhet och så rik på klara, fulla toner, både
i höjden och på djupet, att endast den skall kunna tro
mig, som själf haft lyckan att höra honom. Den
tragiker för hvilken Shakspeare skref, måste enligt min
åsikt haft mycket af Flecks föredrag och
framställningskonst. Såg man honom uppträda i någon af dessa stora
skapelser, så omskimrades han af någonting öfverjordiskt,
en osynlig bäfvan följde honom och hvarje ton, hvarje
blick gick till och genom hjärtat. I Lears roll
föredrog jag honom framför den store Schröder, ty han
tog den mera poetiskt, i det han icke sä synbart
utarbetade det vaknande vansinnet, fastän han sedan lät
detta framstå i all §in fruktansvärda upphöjdhet och
kraft. Den som vid denna tid såg hans Othello, har
upplefvat något stort. Men det mest underbara hans
snille lyckats skapa var Karl Moor. Denna titaniska
skapelse af en ungdomlig och djärf fantasi fick genom
hans framställning en fruktansvärd sanning och den
ädlaste upphöjdhet; hans vildhet var blandad med en
så rörande vekhet, att utan tvifvel skalden själf vid
denna anblick skulle hafva häpnat öfver sitt verk. Här
kunde konstnären göra gällande alla sina toner, alla
furier, all förtviflan, och hänfördes åskådaren öfver den
oerhörda känsla, som i denna ynglings stämma och kropp
fick sin fulla kraft, så bäfvade han, när i talet till
röf-varena efter faderns igenkännande, denne samme yngling
rasade ännu väldigare, till dess känslan af det oerhördaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
