Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sätt växte han upp, oförstådd, älskad af ingen, ensam
och utan tillsyn och fick därigenom i sin själ nedlagdt
fröet till ett splittradt lif. För skola och läsning visade
han den största motvilja, deltog aldrig i andra barns
lekar, var helst för sig själf och satt då i en vrå,
stirrande framför sig med de stora, mörka ögonen, eller
också underhöll han sig själf med långa monologer, —
ibland ord eller ljud utan sammanhang, men med hvilka
han ända till tårar rörde och uppskakade sig själf. I
kyrkan gick han gärna för att höra predikningarna.
Fast han inte förstod något däraf — ty familjen besökte
endast den franskt-reformerta kyrkan, som den tillhörde —
så verkade dock den patetiska tonen, predikantens
framstående ställning gentemot den lyssnande församlingen,
uppeldande på honom. I sina vilda monologer hemma
apade han efter presten och valde sig därvid gärna
någon upphöjd plats, i synnerhet klättrade han ofta
upp i ett träd, som stod på gården till faderns hus.
Han målade då ner sitt ansikte med sot och skrek sedan
under de gräsligaste grimaser och de vildaste rörelser
patetiska ord utan mening ned ifnjn trädet, till stor
förvåning och glädje för grannbarnen och till osläcklig
förargelse för den stränga husföreständerskan, som agade
honom för att han smutsade ner sina rena kläder.
Tyranniet både i hemmet och i skolan dref gossen
en vacker morgon till det beslutet att rymma hemifrån.
Men det ångrade han snart. Han hade inte fått någon
frukost; redan i Thiergarten dref hunger och törst honom
att dricka ur de ölskvättar, som stodo kvar på
värdshusborden sedan natten förut. Han kände också hemsjuka,
och han hade ingenting emot att en af faderns bekanta,
som träffade på honom i det en timmes väg från Berlin
aflägsna Charlottenburg, förde honom tillbaka med sig
hem. Detta rymningsförsök hade likväl lyckliga följder.
Hans äldste bror, Philip, hans enda skydd under de
husliga stormarne, hade i bestörtningen öfver gossens
flykt blifvit tillkallad; han hade velat köra
husförestån-derskan på porten och hade uppskakat faderns sinne,
så att när den lille rymmaren återkom, erhöll han en
oväntad förlåtelse och sattes nu i pension hos en lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
