Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerhet och originalitet uppfattade rollens hela väsen.
Han studerade den individualitet, som han ville gifva
personen, med sådan omsorg, att en hvar af hans roller
stod som en klar, bestämdt tecknad och illusoriskt målad
karaktärsbild, som var högst olika alla hans andra
skapelser i samma riktning. Ensamt af militärer skapade
han ett helt galleri, af hvilka hvar och en figur hade
så fullständigt sin egendomliga prägel, att det icke
emellan dem fanns den minsta likhet, utom däruti att
de alla voro soldater från topp till tå. Baggesen,
som under sina resor sett de förnämsta utländska teatrar
och deras skådespelare, kallade honom: »den största nu
lefvande komiska skådespelare i Europa» och säger om
honom följande: »Det karaktäristiskt ypperliga i
Fryden-dahls framställning af komiska figurer, är den nästan
obegripliga fulländning af alla, äfven de minsta drag, och det
fullkomliga sammanhanget mellan alla moment, i en lätt
liksom af sig själf framböljande finhet, som ger till och
med det barocka behag och gör själfva karrikaturen till
ideal. Han spelar icke så mycket sin roll, som icke
mera rollen synes spela honom.»
Men som allt menskligt, hade äfven Frydendahls
konst sin begränsning. Den känsla han inlade i sina
karaktärer ur hvardagslifvet var icke alltid hjärtlig och
gripande, och han tillät sig ofta öfverdrifter i synnerhet
när han hade bönder att framställa. Han kunde, till
och med i sina yppersta roller, icke alltid motstå lusten
att inmänga upptåg och löjligheter, eller att gifva luft
åt sin sprittande kvickhet, äfven om den passade aldrig
så illa.
När Oehlenschlägers »Hakon Jarl» öppnade raden
af de nordiska tragedierna, öppnades också på samma
gång ett nytt fält för Frydendahls skådespelartalang.
Han var den första HJadejarlen, liksom han var den
första Harald Blåtand i »Palnatoke», och både som den
kraftfulle hednajarlen och den förste kristne danske
konungen gaf han präktiga, skarpt utmejslade figurer,
hvilka icke så litet bidrogo till att från första stunden
förskaffa den nya riktningen ett lefvande bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
