Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en mycket stor praktik. Han gifte sig under denna
tid och ehuru lusten för teatern ännu lefde kvar inom
honom, trodde nog både hans familj och kanske äfven
han själf, att han skulle nöja sig med att endast enskildt
utöfva skådespelarkonsten, utan att åt den egna hela
sitt lif. Men när danska teaterns direktion 1812
utfärdade ett offentligt upprop, hvaruti den sökte nya
skåde-spelarkrafter till den nationella scenens stöd och
för-kofran, blef lusten Ryge för stark, hvarför han vid 31
års ålder anmälde sig till debut, och trots allt
uppseende och alla motverkningsförsök vidhöll han sin en
gång fattade föresats. En medicine doktor skådespelare!
Det var något hittills oerhördt i teaterns annaler, och
medan den lärda världen skrek på skandal, direktionen
tvekade och vännerna afrådde, förberedde sig Ryge
på sin debut, som också egde rum torsdagen den 22 april
1813, då han uppträdde som Palnatoke i
Oehlen-schlägers tragedi. Enligt sammanstämmande omdömen
om detta hans första uppträdande, »imponerade han
genom en sådan hjälteskepnad, röst, styrka och tragisk ton
och patos, att hans framträdande var något alldeles nytt
och egendomligt storartadt på den danska skådeplatsen.»
»Kraft och till och med kro.ssande hjältekraft, är
det karaktäristiska hos denne skådespelare,» säger
Bag-gesen, »och hans egendomliga stil är den stora.» Och
så var det äfven; den raske, kämpahöge vikingen, djärf
och stolt, käck och besinningsfull, väldig när han bjöd,
herkulisk i sitt uttryck af harm och vrede, var för
åskådarne något alldeles häpnadsväckande nytt; Ryge
blef intressant bara vid att visa sig, och när han i de
stigande scenerna höjde sig, fri, stark och majestätisk
till sin fulla storhet, ryckte han alla med sig. Hans
andra debut som Hakon Jarl, var ännu ståtligare.
Särdeles väckte hans slutscen i tredje akten med Olaf
Trygvason ett oerhördt jubel. Den kraft och energi
med hvilken Ryge återgäf repliken:
»Det sista väljer jag, det sista, Olaf!»
den fasthet och öfvertygelse som uttryckte sig i röstens
styrka, ordens breda betoning, och den lugnt stolta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
