- Project Runeberg -  Bidrag till skådespelarkonstens och dramatikens historia /
291

(1890) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller sedan. Han öfverraskade i Axels roll genom sin
ungdomliga, kraftfulla, äkta nordiska hjältefigur, sitt
vackra hufvud med de öppna, regelmässiga dragen och
sin härliga stämma, som var böjlig och fyllig, rik på
de finaste nyanser och den klangfullaste malm samt en
förvånande styrka. Hans andra debut var som Figaro
i Beaumarchais’ »Barberaren i Sevilla», men den utföll
icke fullt så tillfredsställande som den första. De öfriga
rollerna under hans första teaterår utgjordes af ett par
figurer ur det borgerliga lustspelet, och äfven i detta
visadeo han att han var på sin plats.

Aret därpå firade han en glänsande triumf som
Einar Tambeskicelver i »Hakon Jarl». En äkta nordisk,
af helsa och kraft svällande yngling; käck, älskvärd,
öfvermodig och sorglös i sitt väsen; lätt, fri och
kraftfull i sin diktion, hade han allt för sig för att fängsla
publikens uppmärksamhet och eröfra dess sympatier.
Och äfven som sångare fick Nielsen icke så ringa
betydelse för teatern, i synnerhet under de första tjugo åren
af sitt konstnärslif. Hans första sångroll var Domarens
i »Figaros bröllop», senare utförde han, bland flera
hufvudpartier, Leporellos i »Don Juan» och Jacobs i
»Joseph i Egypten». Det dröjde icke länge förrän han
inom det högre dramat öfvergick till sådana roller som
Hakon Jarl, Kung Lear och Macbeth, medan han
därjämte på ett utmärkt sätt återgaf figurer både ur den
franska och den Holbergska komedin.

Hvad Nielsen särskildt lade vikt på och mest
full-ändadt utvecklade, var sin stämma. Han var också
utom scenen känd och erkänd som en utmärkt
dekla-matör. Däremot anmärkte man emot honom, att han
mindre vinnläde sig om den kroppsliga smidigheten
och rörelsernas skönhet och harmoni. Kanske får detta
tillskrifvas den omständighet, att han icke, liksom de
flesta danska skådespelare, fått sin första uppfostran i
ballettskolan.

Nielsen besökte tvänne gånger Sverige och gaf
flera gästroller i Stockholm 1857—58 samt hyllades
med stort bifall. Särskildt hågkommas af äldre
teatervänner hans Hakon Jarl och hans Markis de la Seigliere.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbts/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free