Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den danska skådeplatsen med rätta är så stolt. En
sådan fyrväpling är lika sällsynt inom konstens område
som inom naturens, och af folktron tillägges den ju till
och med öfvernaturliga krafter. Det säkra är att här
har den i hög grad bidragit till att af den danska
teatern göra ett i ordets vackraste och vidsträcktaste
bemärkelse sant nationelt konstinstitut, hvars betydelse
är af ingripande värde för land och folk. Det har
egentligen icke funnits något interregnum i den danska
teaterns konstnärslängder; när den ena framstående
artistiska kraften mattats har alltid en ny framträdt
för att fortsätta traditionerna, och på det sättet har
en välgörande kontinuitet egt rum och eger rum ännu
i dag.
Anna Helene BRENÖE föddes i Köpenhamn den
4 september 1803 och debuterade den 10 februari 1821
på kgl. teatern som Dyveke i Samsöes sorgespel med
samma namn samt vidare i ett lustspel och i ett
sångstycke och visade i alla dessa så olika konstarter prof
på ovanliga skådespelargåfvor. Hon gifte sig 1823
med violinisten Wexschall, men skildes ifrån honom
1830 och blef 1834 maka åt Nikolai Peter Nielsen,
under hvars namn hon gjort sig mest bekant som en
af den nyare tidens yppersta skådespelerskor i Danmark.
Hon var én högväxt, smärt och smidig blondin, med
ett ansikte som genom fin, klar teint, en hög, vacker
panna, ett behagligt småleende och ett par präktiga,
stora, uttrycksfulla blå ögon, blef i hög grad intagande,
utan att vara skönt. Hennes stämma, som hade mycken
kraft, stort omfång och ett sällsynt välljud, var
dessutom ovanligt böjlig, och hennes uttal så tydligt och
säkert artikuleradt, att icke ens i den saktaste hviskning
något enda ord gick förlorad t. Hennes utförande af
Dyveke bebådade strax från första stunden den blifvande
stora skådespelerskan. Det fanns i hennes spel en
själsadel, en djup innerlighet, en hänförelse och en poetisk
stämningsfullhet, som från första ögonblicket fängslade
publiken och gjorde henne till dess förklarade gunstling,
Hennes tredje debut inom det högre skådespelets
område var Sophia i »Eric og Abel» af Oehlenschläger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
