Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orolig, rörelserna kantiga, blicken osäkert kringirrande
och till och med något skelande. Den starka, men
tämligen otydliga stämman hade något tjockt och ihåligt
och väckte icke en aning om att den med tiden kunde
blifva böjlig och klangfull. De som kände honom
närmare visste dock att inom det ännu ohyflade skalet
bodde en lefvande fantasi och en djup känsla, hvilka
nog med tiden skulle bryta sig fram; att han hade en
okuflig vilja och en järnflit, när det gälde att öfvervintia
hinder, att han icke hade gifvit sig till skådespelare
endast af lust för teaterlifvet, utan därför att han egde
en brinnande hänförelse för konsten och en djupt rotad
öfvertygelse om att han hade kallelse för dess utöfvande.
MlCHAEL WlEHE var också under sina första teaterår
i all tysthet och oaflåtligt sysselsatt med att utveckla
sina framställningsmedel och i synnerhet att uppöfva och
skola sitt teaterorgan, och man anmärkte hos honom
att han nöjde sig med små uppgifter, utan att någonsin
sträfva efter att komma fram i någon betydande roll.
»Han går och förbereder sig till någonting stort»,
skämtade man i tysthet om honom, och det var nog inte
många som anade att skämtet skulle förbytas till allvar
och det på kortare tid än någon kunnat tro.
Ännu fem år efter sedan han första gången
upp-trädt på scenen, kvarstod Michael Wiehe som elev med
180 riksbanksdaler, säger 360 kronor, i lön. Men då
dagades det för honom, då visade det sig klart och
tydligt hvad han lärt och sträfvat efter; han lyckades
nämligen att få spela Aladdin, och från detta ögonblick
var hans genialitet erkänd både af den stora publiken
och af direktionen, som den hittills endast varit det af
några få konstförståndiga, ty den framträdde med denna
roll i en sådan kraft och fullhet, att äfven den blindaste
måste se att den fanns.
Och nu gick han från seger till seger. Michael
Wiehe blef inom kort den mest fulländade romantiske
älskare, som man ännu sett på den danska scenen, och
hans Tristan i »Kong Renés Datter», Guillaume i
»Kvarnen vid Marly», Chcvalier de Villiers i »Ninon»
af Hertz, Eibcek i »Eventyr paa Fodreisen» af Hostrup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
