Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här visade sig således ännu en gång att teatern är icke
lifvet själft, den är en spegelbild däraf och måste
som sådan i något skärpta konturer framställas för
åskådarnes blickar. Detta är en naturlag, och ingen
intelligens, intet snille i världen kan upphäfva en sådan
lag, utan att försöket straffar sig själft.
Redan 1855 lemnade, som förut är nämdt, Höedt
scenen till följe af stridigheter med dess direktör. Efter
Heibergs afgång återgick han 1856 till teatern, men
lemnade den ånyo 1858 och uppträdde sedermera icke
som skådespelare. Däremot var han anstäld som
elevinstruktör under åren 1856 —76 samt som scenisk
instruktör 1859—63 och har i dessa båda egenskaper på ett
vida framgångsrikare sätt än som skådespelare gagnat
sitt lands dramatiska konst. Han afled i Köpenhamn
den 22 mars 1885.
Fritz Vilhelm Hultmann, den danska teaterns
förnämste glada älskare, föddes i Köpenhamn den 22
juli 1820 och ämnade först utbilda sig till målare
samt studerade vid konstakademin, men vände under
studierna där sin håg till teatern och debuterade den
22 april 1843 på kgl. teatern i Smiths roll uti Arnesens
vådevill: »Et Reiseeventyr». Hultmanns debut emottogs
med lifligt bifall, och han blef inom kort publikens
gunstling i alla sådana roller, där personlig älskvärdhet,
behaglig hållning och ett strålande godt lynne utgjorde
de förnämsta beståndsdelarne. Han blef under loppet
af icke mindre än 34 år teaterns mest använda och
helst sedda skådespelare, och otaliga äro de muntra
roller i lustspel och vådeviller åt hvilka han lånat de
vinnande dragen af sin sympatiska personlighet. Äfven
i viktiga roller af allvarligare natur uppträdde han med
framgång, och när han 1877 afgick ifrån scenen firades
han, och detta med rätta, som en af den nationela
scenens säkraste stödjepelare under långa tider.
Betecknande för de danska teaterlagarne och deras för oss
ovana stränghet är, att det var vid sitt
afskedsuppträ-dande som denna omtyckte skådespelare för första
gången medelst inropning framträdde för åskådarnes
blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
