Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att gifva prof på den tidens skrifsätt och
uppfattning vill jag här anföra ett stycke af prologen, som
framsäges af Karrick, djäfvulen:
»Gode Guds vänner som här ären nu
Jag beder af eder litet ljud,
Att säja hvad mitt ärende är
Så fa I ock veta edert begär.
En själfsvyrding vill jag hafva här fram,
Som I skolen få se på stan (stund)
Honom vill jag så hafva till vägs
Att om honom fast mycket ondt sägs.
Judas månd’ den förrädaren heta,
Om hvilken I kunnen i skriften leta,
Hans rätta föräldrar honom bort kasta,
Strax månde jag honom till landsherran hasta,
Af fruen han varder hållen i aga,
Men landsherran det fast annorledes lagar.
Att stjäla och bola hafver han fritt,
Sådant är allt uppsåtet mitt,
Däraf han sådan dristighet får,
Att han sin tjenare ihjäl slår,
Landsherrans son gör han det samma,
Det dock kommer till föga gamma.
Ty landet måste han rymma strax,
Men det bär mig väl till lags. — — —
I en galga jag honom skall föra
Där skall han vilja sin ändalykt göra.
Men ej han slipper dermed som han tror,
Han skall ock få veta hvad i helvetet bor;
Dertill skall jag hans hjälpare vara
Och där på intet arbete spara.
Längre summan I icke få höra,
Men akter på hvad spelet vill göra.» —
ANDREAS Johannes Prytz, eloquentiae professor i
Upsala och en af dem som under studenttiden uppträdt
i Messenii skådespel, är författare till tvenne stycken,
Olof Skottkonung, en lustigh comödia, samt En lustigh
comödia om then Stormechtige Swcriges, Göthcs, Wemlcs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
