Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom i båtar med flygande fanor och klingande spel».
Sedan lefde han i lugn och slöt sitt lif 84 år gammal.
Stagnell är som teaterförfattare märkvärdig därför
att han i sina stycken ger uttryck åt den mest ohöljda
realism. De äro icke särdeles framstående i konstnärligt
hänseende, men genom sin natursanning gifva de en
slående och trogen bild af det borgerliga lifvet i Sverige
på 1750-talet, och detta torde vara nog till deras beröm,
äfven om de i andra afseenden måste träffas af ett
rättvist klander, särskildt i fråga om språkets grofhet,
hvilket likväl torde hafva varit ett allmänt tidens lyte.
De af honom författade styckena äro: Baron
Själf-Jclok och Fröken Grannlaga, Den lyckelige Banquerotiéren
och Ili sbadstugan, och är det i synnerhet i det andra af
dessa, som Stagnell drar till strids mot affärsvärldens
lyten under Frihetstiden så väl som under alla tider.
Handlingen i. stycket rör sig omkring en grosshandlare,
Goldfresser, som, sedan han någon tid varit
försvunnen och efterlyst, återkommer med kunglig lejd,
ackorderar med sina kreditorer — och har två millioner öfver.
På detta sätt slutar stycket — i komplett motsats till
hela tidens moraliserande riktning för öfrigt; lasten
triumferar, föraktas visserligen af alla hederliga menniskor,
hvilka dock utgöra mindretalet i stycket, — men triumferar
likväl, alldeles så som det ofta nog inträffar i lifvet.
Risbadstugan är ännu mera realistisk, ty den har
till ämne att en hustru med tvenne kaffesystrars hjälp
ger sin man en grundlig risbastu, därför att han gifvit
henne en, för öfrigt ganska väl förtjent, örfil. Detta
och endast detta är handlingen i stycket, som sedan de
tre kvinnorna dragit af med mannen bakom en skärm
och pigan följt efter med riset, afslutas med en sorts
epilog, ett samtal mellan bonden Pär och käringen Botil,
hvilka utbyta tankar om den märkvärdiga händelsen.
Pär uttalar därvid styckets sens moral, i det han omtalar
sitt sätt att lefva med sin »Kari, som har mer
förstånd än någon nämdemanskär på det som
honom tekommer, och får göra hva’ ho’ vill inom
huse\ men inte blanda sej i de sysslorna som ä’
utanför».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
