- Project Runeberg -  Bidrag till skådespelarkonstens och dramatikens historia /
346

(1890) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och de »bästa, af hela Europa mest berömda, franska
aktörer». Var väl detta att undra på och behöfde
de väl därför vara så under all kritik, då de likväl
kunde förmå en konung, som kom dit endast för
att skratta, att fatta ett för den fosterländska konsten
så fruktbärande beslut, och då de lyckades att hänföra
den svenska publik, som inga jämförelser hade att göra,
till ett så lefvande bifall?

Nej, saken var nog den, att man var bortskämd
genom de franska trupper, som under många ar
upp-trädt i landet. Bevisen därpå äro Ehrensvärds egna
ord, när han talar om företaget att upprätta en ny
teater: »Huru skulle man inrätta en teater i ett land,
där man icke egde tio drägliga pjeser till uppförande;
där de enda aktörer som funnos voro uslare än de
sämsta landstrykande komedi-trupper; där nationens
geni var vändt till tröghet, där fattigdomen var i
tilltagande, smak och insikter i aftagande och där
regeringssättets natur gjorde att man häcklade allt som företogs? (!)
Att upprätta en komedi-trupp var det allra
äfventyr-ligaste; man hade nyss förlorat en af de bästa
franska. Örat hade vant sig vid detta angenäma
språk; de nyaste pjeser med de lifligaste målningar
och de artigaste uttryck hade nyligen intagit oss.
Huru kunde man då förvänta att lyckas med ohyfsade
pjeser och, jag vågar säga det, ett ohyfsadt teaterspråk?
Fåfängt hade det varit att vilja vänja örat vid Håkan
Smulgråts infällen och vid den Afundsjuke med dess
drängesamtal. Hade man det ändtligen kunnat, hvad
hade smak, goda seder och vitterhet därvid vunnit?

Hvilken utväg skulle man då taga, att erhålla ett
svenskt spektakel? Jo, begynna med det, hvarmed andra
nat*9ner slutat: en stor opera. Man vänjer sig
därigenom småningom vid språket; dess hårdhet
minskas genom musiken; man finner ord och uttryck
allt lindrigare och ingår slutligen förlikning med
sitt tungomål.»

Var då verkligen, frågar man sig ovilkorligen, vårt
modersmål så klumpigt och groft, att det ovilkorligen
maste behöfva musikens förgyllning för att accepteras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbts/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free