Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den produktive öfversättaren bidrog själf genom sina
bearbetningar eller imitationer af främmande skådespel
i samma genre, sådana som Den förförda flickan, dram
i tre akter, Dm förförde ynglingen, dram i fem akter,
Feodor och Lisinka m. fl., till den moraliserande
riktningens befästande i allmänhetens ynnest.
Vi veta alla huru den lysande sol, som med Thetis
och Felée gick upp öfver den svenska skådeplatsen den
18 januari 1773, skulle sjunka i blod under
maskerad-natten den 16 mars 1792, då den kunglige nydanaren
träffades af det mordiska skottet just i det tempel, som
han upprest åt de fosterländska sånggudinnorna. Det
blef efter hans fall en lång period af sällan afbruten
tystnad från deras sida, så djupt sörjde de sin
beskyddare, och det var nästan uteslutande på öfversättningar,
som de i Monvels skola uppdragna svenska
skådespelarne fingo pröfva sina krafter under de närmaste
decennierna. Mycket bidrog väl också till detta de
politiska förhållandena i vår världsdel, hvilka först
genom franska revolutionen och sedan genom de
Napoleonska krigen blefvo bragta i en oreda och förvirring,
hvilka icke kunde annat än inverka förlamande på den
dramatiska produktionen. När världshistorien själf
uppträder som dramaturg, då tiga både de stora och de
små författarne, och på det sättet blefvo Gustaf III och
hans samtida länge stående isolerade och utan
efterföljare på det fält, för hvars första skördar i vårt land
vi hafva dem att tacka, låt vara att plantorna också
hade spirat ur en främmande jordmån.
Tegnér har skönt och sant på en gång uttryckt
vår tacksamhetsskuld till den kunglige banbrytaren i
de bekanta stroferna:
»All bildning står på ofri grund trll slutet,
Blott barbarit var en gång fosterländskt;
Men vett blef plantadt, järnhårdt språk blef brutet
Och sången stämd och lifvet menskligt njutet, v
Och hvad Gustaviskt var, blef därför äfven svenskt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
