Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidsföljd, hvarunder deras verksamhet faller. Några
korta biografiska uppgifter och några lika korta
omdömen om deras konstnärliga verksamhet vill jag här
meddela.
Maria Charlotta Erikson, gift Wikström,
men skild och egentligen känd under namnet fru
ERIKSON, var född i Stockholm den ii februari 1794,
blef elev vid kgl. teatern 1805 och var anstäld som
skådespelerska från 1 april 1812 till 1 juli 1834 samt
sedermera från 1836 till 1842, hvarefter hon uppträdde
dels på Djurgårds- dels på Mindre teatern samt slutligen
ånyo på den kungliga scenen, där hon några gånger
gaf gästroller, senast 1855. Hon hade egentligen sin
plats och ådagalade stor konstnärlig begåfning i roller
inom den finare komedin, sådana som Hertiginnan
MarJboronghs i »Ett glas vatten», M:me Maintenons i
»Markisinnan de Villette», Katarina II:s i »Gunstlingen»
m. fl. Men äfven i mera burleska roller inlade hon en
betydande komisk verve och skarp karaktäristik, så till
exempel i för detta Kryddkrämerskans roll i »Richelieus
första vapenbragd», där hon skapade en i hög grad
drastisk figur, så vida som möjligt skild från hennes
fina världsdamer i de öfriga styckena. Hon afled i
Diisseldorf den 21 april 1862.
Sara Fredrika Strömstedt, sedan fru
Torss-LOW, föddes den 11 juni 1795 i Stockholm, blef elev
1807 och antogs som aktris den 1 april 1812, sedan
hon i början ansetts sakna anlag för skådespelarkonsten
och därför fick endast obetydliga roller samt måste
tjenstgöra vid operans kör. Men, utrustad med ett klart
förstånd, utvecklade hon så småningom på egen hand
sin slumrande förmåga och blef inom kort den tidens
förnämsta tragiska skådespelerska på den svenska scenen.
Mest och bäst egnade hon sig för de starka, mäktiga
passionernas och själsrörelsernas återgifvande, och hennes
Elisabeth i »Maria Stuart», Virginia, Lady Macbeth,
Lucrezia Borghia, Gudule i »Ringaren i Notre-Dame m. fl.,
voro utmärkta och högt värderade skapelser, dem ingen
af våra senare skådespelerskor kunnat uppnå, ännu mindre
öfverglänsa. Sara Torsslow rådde i synnerhet öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
