Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin gamla verksamhet och begick det stora misstaget
att bygga en ny teater, utan att, strängt taget, behofvet
af någon sådan var så särdeles stort. Han styrde denna
teater, den nuvarande Svenska, till sin död, som
inträffade 1877, men antagligt är att han hade mer
förargelse än glädje af detta sitt sista företag.
Edvard Mauritz Swartz, vår förnämste tragiske
skådespelare under de sista 30 åren, föddes i Stockholm
den 15 februari 1826, blef elev vid teatern 1839, men
öfvergick 1845 till Mindre teatern för att under
Torss-lows ledning utbilda sig till skådespelare, sedan man
vid den kgl. scenen ansett honom mindre lämplig i
anseende till hans svaga, tämligen beslöjade stämma, som
då, outvecklad som den var, hade svårt att göra sig
gällande i det stora rummet. Vid Mindre teatern fick
han snart en betydande verksamhet, sedan han som den
vansinnige Anton i Cramaers bearbetning, »Brottslingen
eller Rosen på Tistelön», väckt publikens
uppmärksamhet. 1853 inträdde han på nytt vid den kgl. scenen
och gjorde nu vid sin debut som Hamlet epok i vår
nyare skådespelarkonsts historia. Under de nära trettio
år han sedan verkade vid vår första scen har han utfört
ett flertal af maktpåliggande roller i tragedin och det
högre skådespelet, och om någonsin en stark och
energisk ande vetat segra öfver en svag kroppshydda, så
har det varit hos honom. Man kan tryggt säga att
han under senare tid uppburit hela den tragiska diktens
mantel på vår skådeplats, och hans framställningar af
Sardanapalns, Egmont, Caligida, Richard II, Richard III,
Timon af Athen m. fl. beteckna lika många segrar,
vunna med reflexionens, jämnmåttets och den
djupgående själfpröfningens ärliga och säkra vapen. Swartz
afgick från scenen med spelåret 1881, och det är ingen
öfverdrift att säga det sorgespelet lemnade den med
honom — vi skola hoppas icke för alltid — men
säkerligen för en lång tid framåt.
Gustaf Kinmansson, son till den framstående
komiske skådespelaren Lars Kinmansson, var född i
Stockholm 1822, blef elev vid kgl. teatern 1840 och
skådespelare därstädes 1843—47, då han öfvergick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
