Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten till sin hjälp, uppväcker både med ord och gärning
de hårdaste sinnen, tyckes i hast omstöpa ett helt folkslag
och visar under detta de utmärktaste prof af en. tapperhet,
som liknade Gustaf I, af en vishet och försiktighet, som
skulle hafva hedrat själfva Henrik IV!»
Och dessa rader äro dock jämförelsevis matta. Ändå
mera öfversvallande blir talaren, då han sammanställer
kungens stora egenskaper med rikets eländiga tillstånd
före statskuppen. »När ni sett en konung,» utropar han
på ett ställe, »uppammad i vårt sköte, uppstiga på sina
fäders tron, med de största egenskaper, den bästa vilja,
den utmärktaste vishet och styrka att kunna regera ett
fritt folk och bereda dess lycka, en konung, hvars like
Sverige näppeligen ägt, en konung, som redan utgör
Europas förundran, vördas af mänskligheten, tillbedes och
älskas på det ömmaste af hela sitt folk, när en sådan
konung skall nödgas, här ryser hela min själ, skall nödgas
att vara blott åskådare af sitt folks elände, utan att kunna
aftorka dess tårar, höra sina uiidersåtares klagan och
förtryck utan att kunna trösta och hjälpa dem, skall nödgas
att låna sitt dyra namn åt beslut, som hans hjärta måste
anse med afsky, som själfva lagen förkastat, som ofta sårat
en älskad faders minne, oroat dess stoft, bedröfvat hvar
rättsint, nedslagit all heder och anständighet, när denna
konungs tal och gärningar gäckas i stället för att upplysa
den förblindade, röra den förtjusta, uppmuntra alla, när
försmädaren utan minsta försyn för majestätets helgd vågar
tala högt om Herrans smorda, när vår lagkrönte konung
icke mer anses för den första person i riket, när denne
store konungen, här uppröres hvar bloddroppa i min kropp
och ville genast kunna utrinna för Honom, denne af alla
så ömt vördade och älskade konungen ej mera är säker
och fri inom sin borg, löper fara för sin egen helgade
person, då var det hög tid att bryta oket, att krossa våra
bojor, då förblir i tid och evighet välsignad den 19 och
21 augusti 1772.»
Talet inledes med en tillägnan på prosa till dess höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
