Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statist, burit in bref, satt fram bord och stolar och sutit
i luckan, derifrån han på kunskapens vägnar ledt och
understödt hela det öfriga sällskapet. Det var på den
platsen, som han gjorde sina bästa och mest fruktbärande
studier, i det han hade godt tillfälle att uppfatta både
de goda och de dåliga sidorna hos sina äldre kamrater.
Ty som vanligt vid de resande sällskapen den tiden,
fans det ingen särskild sufflör utan den som för tillfället
var ledig, antingen hela qvällen eller för en eller annan
akt, fick utan prut begifva sig af ner i underjorden, för
att derifrån på bästa sätt tjena konsten och kamraterna.
Men den qväll som nu är fråga om, hade han sluppit
med att sufflera förpjesen, och till efterpjes gafs August
Blanches lustiga fars: »Ett resande teatersällskap» eller
som den då med sin ursprungliga titel kallades: »En
tragedi i Vimmerby», i hvilken den unge nybörjaren hade
fått sig tilldelad garfvare Gråströms rätt vigtiga och
ingenting mindre än lätta roll. Vilhelm var inom sig
förtviflad öfver hela tillställningen; först och främst tyckte
han att det var en fullkomlig profanation af hela yrket
att så der framställa alla teaterlifvets bristfälligheter och
misärer i den komiska belysningens skarpa ljus; för det
andra skulle han åtminstone velat spela unge Gråström, han
som af kärlek till konsten och till direktörens dotter
kastar sig in på den svåra banan för att blifva en hjelte
lika god som de andra, och detta så mycket hellre som
teaterdirektör Sjövalls dotter spelades af den glada
älskarinnan, mamsell Liljeros, för hvilken han alltsedan det
lilla kaffekalaset ombord på Aros fattat ett ganska varmt
intresse, som han sjelf ansåg vara vänskap, men som
honom sjelf ovetande var på god väg att öfvergå till
en ännu varmare känsla.
Efter de sista repetitionerna hade han också på ett
fint sätt sökt slå fram för direktören att det var honom
alldeles omöjligt att kunna göra någonting af den gamle
Gråström, och undrat om det inte skulle varit mycket
mera öfverensstämmande både med hans ålder, figur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
