- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
255

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2.

»Nej, men att du verkligen kunde slita dig lös
hemifrån och göra allvar af att komma hit upp på en
månad,» sade brukspatronessan, där hon satt litet

vårdslöst tillbakalutad i soffan, »vet du, Beate lilla det
trodde jag sannerligen inte.»

»Ja, uppriktigt sagdt så trodde jag det knappt
själf,» svarade prostinnan, som satt rak och stel i

motsatta soffhörnet. »Men du skall veta, Helene lilla,
Tobias som inte är van att vara hemifrån, och så Sara,
som behöfde komma ifrån det gamla vanliga. I synnerhet
efter hvad som passerade i höstas.»

»I höstas? Hvad menar du? Blef det inte något
af med häradshöfding Blommerts frieri?»

»Nej, gunås! Vi väntade det så säkert, både Tobias
och jag, och Sara tyckte visst inte illa om honom i
början — hon sa’ alltid att hon tyckte han var så
torrolig.»

»Ja, gud skall veta att nog är han torr åtminstone.»

»Ja, men han kan vara mycket rolig också, när
han vill. Och, herre gud, det är visst sant att han är

dubbelt så gammal som Sara; men det är ju ingenting

ovanligt att gamla karlar gifta sig med unga flickor»
— här fick brukspatronessan i förbigående en ironisk
blick, som hon inte låtsade se, hvarpå prostinnan fortfor
med särskildt eftertryck: »Och när han är så väl bibe-

hållen som Blommert, för han har ju nästan allt håret
i behåll. Men så kom den där välsignade fältmanövern
i höstas — då, när ni var nere i Paris.»

»Ja, det var så rätt,» utbrast brukspatronessan lifligt,
»ni hade ju inkvartering i prostgården! Tänk såtrefligt!»

»Jo, gunås för den trefnaden! Vänta bara, så skall
du få höra, snälla Helene.»

»Tag först en bakelse till, söta Beate.»

»Tack, snälla du, de ä’ verkligen så utsökt rara.
Se, jag tänkte strax, när jag fick höra talas om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free