Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
«teriserad af sin ofta skiffriga struktur (gneisgranit), den
andra af en porfyrartad struktur (porfyrgranit), till hvilken
sednare syenitgraniten ansluter sig såsom en integrerande
del; och af dessa syntes mig den förra böra hänföras till
gneisformationen, den sednare till skifferformationen, hvilket
väl ock i sjelfva verket i allmänhet taget är fallet. Vid fort-
gången af nämnda undersökningar har det dock visat sig,
att dessa granitbildningar icke egentligen äro att betrakta
såsom särskilda formationer utan fastmer såsom formations-
grupper, i det att den skiffriga graniten, om också företrä-
desvis åtföljande den egentliga gneisformationen, dock äfven
ställvis, såsom redan ofvanföre blifvit påpekadt, förekommer
tillsammans med de båda skifferformationerna, äfvensom att
såväl porfyrartad som syenitartad granit förekomma såväl
inom gneis- som uti de särskilda skiffergebiten. Då nu vi-
dare i alla de tre formationerna gångar af pegmatitgranit
uppträda, om också i relativt olika mängd, så komma vi så-
lunda till tre stora granitiska tormationsgrupper: 1) gneis-
eller skiffergranit, 2) egentlig (normal) granit eller porfyr-
granit resp. syenitgranit samt 3) pegmatitgranit, hvilka unge-
fär motsvara de af Gimbel (1. c. p. 271) i Böhmerwald upp-
stälda tre hufvudgrupperna: lagergranit, stockgranit och
gånggranit. Dessa sednare beteckningssätt äro såsom hän-
tydande på geotektoniska förhållanden att föredraga framför
de ofvannämnda petrografiska, alldenstund den förstnämnda
granitbildningen ingalunda öfverallt är skiffrig, utan egentli-
gen blott vid gränserna mot gneis- efler skifferlagren, lika-
som stockgraniten icke alltid är porfyrartad utan på sina
ställen öfvergår i en likformigt kornig, rent granitartad struk-
tur, och vid gränsen mot de metamorfiska straterna kan an-
taga en finkornig till tät, ja t. o. m. en rent porfyrstruktur,
stundom äfven en mer eller mindre skiffrig struktur. Det
är på grund af denna vexlande petrografiska karakter hos
de resp. formationerna, som de nämnda af Giimbel före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
