Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skeppsbrutne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKEPPSBRUTNE.
29
Fru Gimpson skakade på hufvudet.
»En fara hotar er», fortfor herr Silver med låg,
men genomträngande röst, »en fara i förbindelse med
er måg.» Han förde sin magra, skrynkliga hand
fram och tillbaka, som om han skingrat en dimma,
och stirrade ut i fjärran. »Det är någonting, som
samlar sig öfver er. Ni — eller någon annan döljer
något för mig.»
Häpen öfver hans allvetande sjönk fru Gimpson
tillbaka i stolen.
»Tala», sade den gamle mannen vänligt; »det
finns intet skäl, hvarför ni skall uppoffras för andra.»
Fru Gimpson var af samma åsikt, och hon
redogjorde i korthet för kvällens händelser. Hon hade
godt minne, och hon hade ej glömt någon detalj.
»Märkvärdigt, märkvärdigt», sade den
vördnadsvärde herr Silver, då hon hade slutat. »Han är en
skarpsinnig man.»
»Ja, inte sant? Han säger, att han kan bevisa
det. Och han ämnar ta reda på, hvad ni menade,
då ni sade, att ni var rädd att ställa till obehag.
Han gör spektakel af er förmåga.»
»Han skall få göra bekantskap med den», sade
den gamle mannen med en trotsig blixt i ögonen.
»Det lofvar jag er.»
»Men inte skulle det ha ställt till några obehag,
om ni hade talt om det där för oss», sade fru
Gimpson. »Inte kan man rå för, att man är skeppsbruten.»
»Nej, det är sant», sade astrologen betänksamt.
»Men låt dem komma och fråga mig, och hvad ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
