Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advokaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATEN.
89
»Han ser — inte längre — än näsan — är lång»,
mumlade den sofvande sköna.
»Celia!» sade Quince skarpt. »Celia/»
Han tog ner en hacka från väggen och petade
till henne litet med handtaget. Det gick ett
märkvärdigt retligt uttryck öfver de mjuka dragen, men
det var allt.
»CeliaI» sade skomakaren, som var rädd, att
hon fått solstygn. »Celial»
»Tänk om — han hade — så mycket vett»,
mumlade Celia dåsigt, »att han — låste dörren.»
Advokaten tappade hackan med en skräll och
stod där och gapade och såg på henne. Han skötte
alla sina tillhörigheter mycket ordentligt, och den
bastanta dörren hade ett säkert lås. Han smög sig
på tå in i stugan, tog nyckeln från sin spik i köket
och återvände till skjulet, och efter att ha kastat
ännu en öfverraskad blick på den sofvande flickan,
stängde han in henne.
I en halftimme satt han och njöt tyst af
situationen — en njutning, som skulle ha blifvit ännu
större, om han kunde ha sett herr Rose stå i
Flädergårdens grind och ängsligt speja utåt vägen. Celias
bagage hade skickats ner till Hvita svanen, och i
salen stod en smaklig kall frukost och väntade på
henne.
Klockan blef half tu, men ingen Celia kom, och
fem minuter därefter gåfvo två drängar och en pojke
sig ut i olika riktningar för att söka den saknade
flickan och säga till henne, att hon skulle gå direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
