Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemkomne sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMKOMNE SONEN.
121
hade litet svårt för att hejda henne. Han satt där
tåligt, tills det blef alldeles mörkt och en ljusstrimma
vid tapetdörren antydde, att man tändt lampan i
rummet utåt gatan. Ett trefligt skrammel med porslin
underrättade honom, att de sutto vid kvällsbordet,
och han spetsade öronen, då Prudence ännu en gång
talade om honom.
»Om han kommer i morgon kväll, medan du är
ute, öppnar jag inte dörren», sade hon. »Du kommer
väl hem till nio?»
»Ja.»
»Och du går inte härifrån före sju», fortfor
Prudence. »Då är jag lugn.»
Catesbys ansikte glödde, och hans ögon blefvo
ömma; Prudence var lika klok som hon var vacker;
den finkänslighet, hvarmed hon meddelat honom, att
fru Truefit var borta följande kväll, var höjd öfver
allt beröm. Den enda nedslående tanken var, att
denna fintlighet förrådde vana.
Han satt så länge i mörkret, att till och med
Prudences närhet ej var tillräckligt vederlag för
enformigheten, och klockan var öfver tio, då
tapetdörren öppnades, och han stod blinkande inför den
unga flickan i lampskenet.
»Fort!» hviskade hon.
Catesby gick ut i det upplysta rummet.
»Farstudörren står öppen», hviskade Prudence,
»Skynda er. Jag skall stänga den.»
Hon följde honom till dörren; han gjorde ett
fruktlöst försök att fatta hennes hand, och i nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
