Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMBYTTA NUMMER.
131
för att gå och säga till dina bekanta, att hon ser
tillräckligt ung ut för att vara hans mamma, skulle
det kanske inte ha händt.»
Hans dotter skakade otåligt på hufvudet, och
då herr Gunnill gjorde en antydan om frukosten,
uttryckte hon sin förvåning öfver, att han kunde vara
i stämning att äta. Men då herr Gunnill stod på
sig, reste hon sig och började duka bordet. Den
onödiga omsorg, hvarmed hon slätade ut borddukens
veck, och den matematiska noggrannhet, hvarmed
hon placerade hvarje särskild sak, voro lika många
extra ättikdroppar i hans sår. Då hon slutligen
satte på bordet tillräckligt med mat för ett dussin
personer, började han bli litet upplifvad.
»Skall du inte ha något?» frågade han, då miss
Gunnill återtog sin plats vid fönstret.
»Jagr» sade hon med en rysning. »Frukost?
Olyckan är tillräcklig frukost för mig. Jag skulle
inte kunna äta en bit, den skulle kväfva mig.»
Herr Gunnill såg på henne öfver tékoppen.
»Jag kom ner för en timme sedan», sade han liksom
i förbigående, i det han tog sig litet skinka.
Miss Gunnill studsade mot sin vilja. »Jaså»,
sade hon likgiltigt.
»Och jag såg dig äta en ganska stadig frukost
i köket», fortfor hennes far i en ton, som inte var
fri från en nyans af triumf.
Den förolämpade Selina reste sig och stod där
och såg på honom; herr Gunnill gjorde ett fåfängt
försök att möta hennes blick och sysslade med sin mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
