Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMBYTTA NUMMER.
133
och fru Coopers yttrande, att »hennes man hade
hållit ögonen på honom länge, och att det var bäst
han aktade sig för framtiden», relaterades orcl för ord
för honom en halftimme efter sedan det uttalats.
Hans dryckeskamrater räknade glasen han drack,
och absolutistiska vänner läto tydligt förstå, att
Cooper var hans skyddsängel.
Miss Gunnills bägge beundrare hade en kinkig
uppgift. De måste tillskrifva Coopers hämndlystnad
herr Gunnills olycka och på samma gång instämma
med hans dotter i att det var rätt åt honom. De
hade en svår ställning mellan far och dotter, ty herr
Gunnills retlighet hade betydligt ökats efter hans olycka.
»Cooper borde inte ha tagit er», sade Herbert
Sims för femtionde gången.
»Han måste väl ha sett er så där dussintals
gånger förut», sade Ted Drill, som i sin ifver att ej
öfverglänsas af herr Sims inte utvecklade sin vanliga
skarpsinnighet. »Hvarför tog han er inte då? Det
borde ni ha frågat domaren.»
»Jag förstår er inte», sade herr Gunnill i en ton
af iskall värdighet.
»Jo», sade herr Drill, »jag menar. . . kom ihåg
den där kvällen till exempel, då...»
Han tystnade plötsligt, ty ej ens hans entusiasm
kunde hålla stånd mot de förfärliga grimaser herr
Gunnill gjorde.
»Då —?» påskyndade Selina och herr Sims på
en gång. Herr Gunnill gaf honom först en trotsig
blick och instämde sedan med de andra: »Då —?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
