Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fiffikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÉN FIFFIKUS.
163
»Ni stannar där ni är», sa’ Cutts. »Vi släppa
er inte ur sikte.»
»Nåja, så följ med mig hem då», sa’ Bob, »Jag
ämnar inte sitta här och förkyla ihjäl mig. Jag är
inte van att vara ute om nätterna som ni. Jag har
fått en anständig uppfostran.»
»Såå?» sa’ Cutts. »Vi skulle följa er hem, och
medan vi vore borta, skulle en af edra kamrater
komma och skaffa undan säcken?»
Nu förlorade Bob Pretty tålamodet, och det han
sa’ om Cutts var just inte lämpligt för Smith att
höra. Han kastade sig raklång ner på marken och
låg där och tjurade, tills dagen bröt in.
Skogvaktar Lewis kom, nästan så snart det blef
ljust, och hade med sig några långa höräfsor, som
han hade lånat, och jag tror, att halfva befolkningen
i Claybury hade följt med honom för att se på
roligheten. Fru Pretty grät och vred händerna, men de
flesta tycktes vara ganska belåtna med, att Bob hade
blifvit fast till sist.
I en handvändning voro ett halft dussin räfsor
i gång, och man kan inte tänka sig, så mycket saker
de togo upp ur den dammen. Stranden var alldeles
full med rostiga bleckburkar och kastruller och sådant,
och slutligen hittade Lewis det där klädesplagget,
som han hade måst gå hem utan för några timmar
sedan, men tycktes inte hitta säcken, och Bob Pretty,
som samtalade med sin hustru, började se
förhoppningsfull ut.
Men nu kom patron åkande med ett par goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
