Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191 DET SNIKNA SPÖKET.
och banér, och allt folket gick i led på fyra och
ibland fem personer.»
Blows’s ansikte klarnade; han hade ingen aning
om, att han varit föremål för en sådan tillgifvenhet
från stadsbornas sida.
»Fyra vagnar med sörjande», fortfor hans hustru,
»och — likvagnen alldeles betäckt med blommor, så
man knappt kunde se den. En krans kostade två
pund.»
Blows sökte dölja sin belåtenhet under en mask
af missnöje. »Så’nt slöseri», brummade han och
böjde sig ner öfver ölfatet för att tappa i ännu ett
glas åt sig.
»Några af godsägarne skickade sina vagnar, för
att de skulle vara med i processionen», sade fru
Blows och satte sig med händerna hopknäppta i
sitt knä.
»Jag känner ett par, som tyckte ganska bra om
mig», sade Blows och rodnade nästan.
»Och tänk, att alltsammans var ett misstag»,
fortfor hans hustru. »Men jag trodde, att det var
du; liket var klädt som du, och din mössa hittades
i närheten.»
»Hm», sade Blows, »ni har ställt till det vackert.
Här har folk gifvit ut två pund för kransar och dragit
ut med mässingsmusik och banér, därför att de trodde,
att det var jag, och så är alltsammans bortkastadt.»
»Det var inte mitt fel», sade hustrun. »Lilla
Billy Clements kom springande hem den dagen, då
du hade gått din väg, och sa’, att han hade ramlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
