Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195 DET SNIKNA SPÖKET.
inordnade den bland sådana abnormiteter som att
se flugor och råttor. Till svar på fru Blows’s
begäran att få ut kapitalet uttryckte de sin förvåning
öfver, att hon ville slita sig ifrån hjältens graf, och
talade om den smärta ett sådant beteende af henne
skulle vålla honom, för den händelse han hade något
medvetande af det, där han var. För att visa, att
de voro resonliga beviljade de henne en extra shilling
den veckan.
Hjälten kastade denna allmosa på
sängkammar-golfvet och förvisade, på ett språk vimlande af
personligheter, kommittén till mörkrets rike. Han började
känna sig dålig af kammarluften, och ett par kvällar
därefter, strax före midnatt, smög han sig ut för att
andas litet frisk luft.
Det var en klar natt, och hela Gravelton på ett
undantag när tycktes ha gått till hvila. Undantaget
var poliskonstapel Collins, och sedan han följt efter
Blows’s smygande skepnad och slutligen tvingat den
att fatta stånd i en portgång, fick han ligga till sängs
i fjorton dagar. Som en förståndig man blef Blows
inte egenkär för det, men han kunde ej undgå att
känna en viss tillfredsställelse öfver denna motgång,
som drabbade en medlem af en kår, för hvilken han
länge hyst en stark motvilja.
Gravelton diskuterade denna nya uppenbarelse
med hjärtat i halsgropen, och till och med den
skum-ögda kamelkommittén måste ändra åsikt. De
förnekade ej längre synernas öfvernaturliga karaktär, men
med en egendomlig missuppfattning af Blows’s önsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
