Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tertius interveniens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209 TERTIUS INTER VENIENS.
Han visste inte, om han skulle gå dit på
söndag eller inte, och om det inte varit för Sams och
Peter Russets skull, så hade han säkert stannat
hemma. Inte för det han var feg, han var alltid
redo att ta ett nappatag och redde sig vanligtvis
mycket bra, men han hade frågat sig för litet om
Bill Lumm, och han förstod, att han hade ungefär
lika stora utsikter att rå på honom som en kattunge
att rå på en bulldogg.
Sam och Peter va’ förtjusta, och de talte om
det, som om det vore en teaterpjes, och Sam sa’,
att då han var ung, skulle han ha slagits med sex
Bill Lumms hellre än han hade afstått från en flicka.
Han borstade egenhändigt Dicks kläder på
söndagseftermiddagen, och då Dick gaf sig i väg, följde han
och Peter med ett stycke efter honom för att se, hur
det skulle gå.
Den enda person, som fanns utanför »De glada
lotsarna», då Dick kom dit, var en karl, en starkt
byggd gynnare med grof nacke, stora händer och
en näsa, som redan för längesedan hade sett sina
bästa dagar. Han tittade skarpt på Dick, då han
kom, och se’n stoppade han händerna i byxfickorna
och spottade på stenläggningen. Dick gick ett stycke
förbi honom och sedan tillbaka igen, och just som
han tänkte, att han nu gärna kunde gå sin väg,
eftersom miss Tucker inte hade kommit, öppnades
dörren och hon kom ut.
»Jag kunde inte hitta mina hattnålar», sa’ hon,
i det hon tog Dicks arm och smålog mot honom.
Jacobs, Filurer. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
