Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tertius interveniens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
TERTIUS INTER VENIENS.
att de tydligen inte ämnade skiljas från honom, förr
än tvekampen var öfver.
Dick gaf alltså tappt, och klockan tolf dan därpå
gaf de sig ut för att ta reda på stället. Herr Webson,
värden på »De glada lotsarna», en kort och tjock
femtio års karl, som hade talt med Dick ett par tre
gånger, följde med dem, och hela vägen till stationen
talte han bara om, ett så’nt trefligt ställe det var
för så’nt där. Alldeles privat; härligt mjukt grönt
gräs att bli omkullslagen på och lärkor, som sjöng
högt i skyn, som om de aldrig ville sluta.
De for med tåget till Homerton, och som det
var den mest döda tiden på dagen, va’ konduktörerna
förvånade öfver att se, att det var så mycket folk
på tåget. Det var Dick också. Där va’ nästan alla
kafévärdarna i Wapping, rökande stora cigarrer;
två civilklädda poliskonstaplar, som hade fått
eftermiddagen ledig — den ena på grund af en ohygglig
tandvärk, den andra därför att han hade ett barn,
som kanske inte skulle lefva till kvällen. De va’
lekfulla som kattungar, och värden på »De glada
lotsarna» påpekade för Dick, hvilka resonliga
mänskliga varelser poliskonstaplar voro i själ och hjärta.
Förutom dem va’ där en hel hop sjömän, äfven
skeppare och styrmän, nästan allesammans rökande
stora cigarrer och sneglande på Dick med det ena
ögat och på Wappings Slagskämpe med det andra.
»Stå på er nu», sa’ värden till Dick med låg
röst, och de steg ur tåget och gick uppför gatan.
»Hur känner ni er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
