Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMIRAL PETERS,
247
hittade på ett ypperligt skäl att påskynda sin gästs
afresa.
Fru Dutton blef lång i synen. »A, herre Gud»,
mumlade hon, »jag skulle så gärna ha velat träffa
honom; ni har talat så mycket om honom. Om
han inte reser alldeles så snart och ni vill ta’ honom
med er hit i kväll, skulle han vara mycket
välkommen.»
»Jag skall nämna det för honom», sade Burton,
förvånad öfver hennes förändrade sätt.
»Sa’ ni inte en gång, att han var onkel till
lörd Buckfort?» frågade fru Dutton liksom i
förbigående.
»Jo», sade Burton med onödig vresighet, »det
sa’ jag.»
»Tänk, att en amiral bor hos er!» sade fru
Dutton.
»En vanlig gammal sjöbuss», sade Burton åter.
»För resten vill han inte att det skall bli kändt.
Det är en hemlighet mellan oss tre, fru Dutton.»
»Naturligtvis», sade änkan. »Hälsa amiralen
och säg, att jag inte skall nämna det för en kristen
själ.»
Burton tackade och gick, för att inte Stiles
skulle gå där förbi, innan han hunnit bli underrättad om
sin plötsliga befordran. Han fann emellertid mannen
ännu sittande utanför dörren, rökande helt trankilt.
»Jag skall stanna hos dig en vecka eller par»,
sade Stiles ifrigt, så snart den andre hade berättat
honom historien. »Du kommer att ha ofantlig nytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
