Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMIRAL PETERS,
253
om det för er, skulle det vara det samma som att
blanda in franska konsuln», sade han. »Jag borde
aldrig ha fört den här historien på tal. Burton hade
den takten att inte göra det.»
Änkan mumlade några gillande ord och kastade
en förstulen blick på den senares prosaiska ansikte,
som uttryckte både förargelse och nyfikenhet. Litet
blygt bad hon amiralen stanna kvar och supera och
blef tydligen förtjust, då han svarade ja.
Stiles var alldeles förtjust i sin amiralroll, han
beklagade endast, att ingen teaterdirektör med god
urskiljning var närvarande, som kunde åse hans
prestation. Hans värdighet tilltog, ju längre kvällen
skred framåt, och från att ha tilltalat den olycklige
Burton i godmodigt beskyddande ton, började han
ryta åt honom. En gång, då han fick anledning att
fråga Burton, om det var hans mening att motsäga
honom, såg han så fruktansvärd ut, att värdinnan
bleknade och darrade af skräck.
Burton antog själf den minen, så snart de lämnat
fru Duttons hus, och frågade i mycket tydliga
ordalag, hvad Stiles hade för mening med detta.
»Det var en svår roll att spela, George», svarade
hans vän. »Vi borde ha repeterat den litet. Jag
gjorde det bästa jag kunde.»
»Det bästa du kunde?» röt Burton. ’ »Att ljuga
och hundsvottera mig?»
»Jag måste spela rollen utan förberedelse, George»,
sade den andre. »Först och främst har du ju själf
bragt dig i den här klämman genom att säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
