- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
97

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af a i de fotnordiska språken.

97

a i de östnordiska språken. Brytningsdiftongen to
innehöll, såsom Kock, Stud. s. 481 f. visat, icke o och berördes
således ej af lagen.

De exempel, på hvilka Kock baserar sin teori, stå ej
i vägen för den här framstälda. I svagtonig stafvelse
öfvergick i alla nord. språk o till o (och i vissa fall vidare till
u)7 se Noreen, Gesch. d. nord. spr. § 26. Detta förklarar
vokalen i första stafvelsen af fsv. nokor, hvilket ord ofta
hade svag satsaksent (sådan förutsättes ju också af
utvecklingen fsv. nokon > nsv. någon), och vidare i följande ord,

hvilkas o väl i svagtoniga sammansättningsleder undandragit
sig öfvergången till a: fda. logh — ordet ingick i talrika
komposita — ä. nsv. wåll i smsgen gräswåll, nsv. håll —
fsv. bölder, sidoform till balder, har anträffats blott i
sammansättningen fyrbolder — samt måhända fsv. skrok
(skruk). Det sistn. ordet kan dock med fullt lika stort skäl
antagas innehålla urnord. o (u) som urspr. o. Fsv. nos står
ganska säkert i afljudsförhållande till vno. nos, fsv. rost till
vno. rost (jfr nsv. dial. rusta ’rasta, hvila9, mht. rust ’Ruhe,
Rast9: Wadstein Fno. homilieb. ljudl. s. 47). Fsv. hovófy
anser jag icke häller från Kocks ståndpunkt kunna rätt
nöjaktigt förklaras. Att hos detta ord uti fornnorskan den
oomljudda vokalen i de osynkoperade kasus undanträngt den
omljudda i dat. sg. och pl., gen. pl. (t. ex. dat. sg. haföi)
är en naturlig följd af att de senare formerna äro både till
antalet färre och framför alt relativt sällan brukade.
Betänkligare är det däremot att lägga en utjämning i motsatt
riktning till grund för fsv. hovoþ.

Jag har endast i förbigående berört de <3- och
^stammar med urspr, vokalväxling o: a (: e), i hvilka i-omljudet
p. gr. af grannskapet till r eller kakuminalt l uppträder
eller skulle uppträda som ø. Ej så få bland dem hafva att
uppvisa öno. former med denna vokal. Sådana äro fsv.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free