Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 1 Samöstsv., for hav. främmande navationer. 139
Detta ä kan öfvergå till 0, se § 19, eller — vid förlängning —
till e, se § 10 (o. §§ 21, 31). I st. f. ä möter emellertid i alla
munarter mer och mindre ofta a; för fasta Ål., Gsvby o. Runo uppgifvas
t. o. m. endast former med den senare vokalen. Däremot skönjas
ljudlagens värkningar jämförelsevis fullständigt i en del mål i Öbott. och
på Ål. (t. ex. Gkby, Kökar o. Kumlinge). Åtminstone till någon del
förskrifver sig väl a från former utan u i följande stafvelse —
sålunda i Pargas ta&j[gär] ’talför’, jte Gkby tälå, från tftf, tala; i
Nyl-svalu, jte svälu, möjl. från urspr. nom. svala (näml. i fall man får
förutsätta, att ljudlagen i fråga genomförts fore oblikformens
förallmänligande hos sv. subst.) o. s. v. För så vidt ej denna förklaring är
tillämplig, hafva vi att antaga påvärkan från hsv.
44. Kort a (urspr, eller uppk. af e enl. mom. 6 1. af
a enl. mom. 2; i sistn. fall dock ej på Runo, där iä
dessförinnan åter blifvit ia framför i, § 67) har öfvergått till tf
framför kakuminalt I, efterföljdt af en annan konsonant, t. ex.
stalp o. d. ’stjälpa’, sitfiv o. d.1) ’själf’, ttflg o. d. ’tälja’.
Om vidare utveckling af detta 0 till u se § 66, till iø § 53, till
iä § 62, till iå § 65. Att det åter blifvit ä på Dagö, Ormsö och Nuckö
(utom där senast nämda öfvergångar egt rum) samt i Borgå s:n, framgår
af §§ 62, 48. I de finländska munarterna har ä ofta återinförts i st.
f. ö genom hsv. inflytande. I de flesta af dem bära t. o. m. numera
endast enstaka exempel vittne om att ljudlagen där egt gällande kraft;
ytterst få — till dem hör Pargasmålet — visa oftare 0 än ä i
hithörande ord. Också i Nargömålet har det hsv. ä fått öfverhanden.
Sålunda Nargö, Fby etc. stiälp o. d., Fby, Kökar SäJv, Öbott., Sat., Ål.,
Eg. Finl., Nargö tälg o. d.
45. Långt ä — vare sig ursprungligt eller
uppkommet af a, el. kort a enl. momm. 2, 6, 28 b) — har
öfvergått till e, utom där det blifvit ä enl. § 66 eller 67 samt
framför supradental eller kakuminal konsonant. (I vissa
dialekter har öfvergången egt rum också i sistnämda ställning,
’) Estl. utom Nargö, Kållby i Ped. siålwär såJwär o. d. (Wichtp.
dock äfven siØft).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
