Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 De östsvenska dialekterna.
-dd, i starka konj. -i (?-e, § 38); t. ex. kalla ’kallad, -adt,
-ade, -at’; bygd o. d. ’bygd, -dt, -de, -da, -t’; täkt o. d. ’takt,
-te, -ta’; trodd o. d. ’trodd, -dt, -dde, -dda, -tt’; biti ’biten,
-et, -ne, -na, -it’.
I södra Österbotten bibeh&lla likväl åtskilliga, i Houtskär alla
verb af II sv. konj. med roten slutande på -r sin (enl. § 7,4)
ljudlags-enliga pret. ind.-form på -1 — t. ex. f8l ’förde* — utan att, såsom för
öfrigt är fallet, ett analogiskt d fogats till denna (jf. § 21)1). — Om
vissa allmännare fall af heteroklisi hos II sv. konjugationens verb se
§§ 12, 37, 41, 46. — Pret. part. är äfven, på grund af anslutning till
adjektiven, i vidsträkt omfång mäktigt adjektivisk flexion; i en del
mål äro t. o. m. numera de böjda formerna enhärskande inom flere
eller färre konjugationer. Inom I sv. konj. uppträda dylika former
jämförelsevis sparsamt, nämligen fak ultativt i Nyland —
företrädesvis den västligare delen — där de i konformitet med adj. på -ug-,
-ig-visa ändelserna sg. m. och f. -agär, n. -at (pl. och sv. dekl. -aga), i
Gsvby, med ändelserna sg. m. -andär, n. -at, pl. -andar (uppk. under
inflytande af adj. på -in, jf. §§ 9,18, 61), samt, i det fall att
participet står som attribut, i s. Öbott. (åtm. Närpes) och Ormsö-Nuckö;
exklusivt i Ålands h:d (åtm. Kökar), hvarest sg. m. och f. städse ändas
på -ar (-år). Också den i Runömålet uti pret. part. af I sv. konj.
genomgående, alternativa ändelsen -at har tydligtvis tidigare utmärkt neutr. sg.
Inom II och III sv. konj. kan pret. part. öfveralt utom i m. Öbott.
(åtm. Yörå) böjas som ett adjektiv; i s. Öbott. likväl endast i attributiv
ställning och på Ormsö och Nuckö med den inskränkning, att inom III
konj. neutr. sg. icke antagit ändelsen -t. Ålands och (hela?) Eg.
Finlands dialekter hafva h. o. h. uppgifvit det flexionslösa pret. part. i
dessa konjugationer. De starka verbens pret. part. kan i m. och
s. Öbott., (Sat.?) samt Ösjprov. bilda st. neutr. sg. medelst tillägg af
•t, i norra Öbott. medelst tillägg af i[tj. Runömålet använder dock
numera synnerligen ofta den sålunda uppkomna formen på -it liksom
den på -i slutande formen utan afseende på genus och numerus.
Utanför neutr. sing. böjes det starka pret. part. på tvänne sått. Antingen
tillfogas de vanliga adjektivändelserna; så i Öbott. (o. Sat.?), på Runo
och Nuckö (samt på Rågöarna och, hvad fem. sing. beträffar, i Wichtp.?).
®) Detsamma gäller också i andra delar af Öbott. verbet ’göra’;
pret. ind. jöl o. d.; dock ej i Gkby-Nvet. och Ped.-Purmo, där pret. i
stället, med ögg. till stark böjning, lyder dzör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
