Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
De östsvenska dialekterna
i analogi med de hsv. pluralformerna btfkklr, ftfttär, røttflr, hvilka, liksom
också nflttär, i samma trakt vinna alt mera insteg. V. Nyl. höttär
’hafstång* är likaså ett till hsv. transponeradt höutär hffttr (som äfven
förekommer därsammastädes).
83. Pronomina och pronominala adverb, hvilka
tidigare haft dubbla former, en starktonig med þ och en
svag-tonig med ð i uddljudet, upprätthålla i olikhet med
förhållandet i hsv. den förra (hvars þ blifvit t enl. mom. 17). Ex.:
m
tu o. d. ’du’ (fsv. þw), tinn o. d. ’din’ (fsv. ]un), täi o. d.
’de’ (fsv. ]>ø), täsin o. d. *) ’denne’ (fsv. þmi), tå o. d. ’då’
(fsv. ])o), tär o. d. ’där’ (fsv. þ«er), tädan o. d. ’dädan’ (fsv.
þeeþarc), tid ti ’dit’ (fsv. þi*). -
Öfver al t där d-former användas i starktonig ställning —
exklusivt är detta fallet blott hos enskilda ord eller böjningsformer på
Runö, i m. Eg. Finl.f Ålands ösocknar samt (genomgående?) på fasta
Åland — har man troligtvis att antaga hsv. påvärkan. Inhemska
il-former torde öfverhufvud ej förekomma annát ån i Öbott., Sat. och
Ålands h:d hos personliga och possessiva pronomina, då de äro svagt
betonade — och här i allmänhet endast vid sidan af former med t-.
För öfrigt brukar östsv. t-formerna i samma utsträckning i svagtonig
ställning som i starktonig.
m
«
m
84. I neutr. sing. af adjektiv och i pret. och sup. af
svaga verb af II konj. har ett rotslutljudande p, som i dessa
m
former ljudlagsenligt öfvergått till f (mom. 14), icke blifvit
återstäldt genom utjämning i paradigmet, t. ex. diuft o. d.
’djupt’, Xim slätt ’släpte, -t’.
85. Konsonantinskottet framför pres. sing.-ändelsen hos
starka verb, hvilkas rot slutar på II, nn eller m (mom. 24),
har i allmänhet icke blifvit på analogisk väg aflägsnadt, t.
ex. faldär -ur ’faller [-a]’ (fsv. falder), brindär o. d.
’brinner [-a]’ (fsv. brinder), kåmbär ’kommer [-a]’ (fsv. komber).
l) Förek. i södra Finlands och en del af Estlands diall.
é
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
