- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
190

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

De östsvenska dialekterna.

o. d. ’kött’: (Kvefl.) best. f. tjyti och s. Finl. obest. f. kyt o.
d.1); bSkn ’bottna’a): isl. bytna.

En del nordfinl. mål hafva i vissa fall förbytt i till e, y till ð,
jämväl framför en lång eller af ) efterföljd konsonant, se §§ 28, 36;
i de flesta är den förra öggen dessutom icke inskränkt till de slutna
stafvelserna, se §§ 15, 21. — Stundom har i 1. y blifvit återinfördt ur
former, som icke träffats af ljudlagen. Så t. ex. n. Öbott. vik ’veck’:
best. f. vitsi; Ped.-Purmo (etc.?) tsyt ’kött’: best. f. tsyti; i regeln har
dock utjämning i motsatt riktning egt rum hos enst. subst. — Till
följd af hsv. påvärkan är det åter sannolikt som Vittne, -na’ i vissa
mål (t. ex. Gkby-Nvet. och Hvbofj.) återgifves med vitn. — Öfvergång af
kort i, y i sluten stafvelse till öppnare vokal förekommer också i de
baltiska målen; se § 9,6.

2l/2 Ett i svagtonig stafvelse stående e (ursprungligt
eller uppkommet af i enl. § 28) har framfor urspr, långt n
blifvit 1, t. ex. armin ’armen’: isl. (ack.) armenn, jf. graven
o. d. ’grafven’: isl. gro fen3); mask. gäfin o. d. ’galen’: isl.
galinn, jf. (Ål.) fem. gäfen, isl. galin.

I förening med ett framför e stående k, g har nn värkat ifrv.
öfvergång ännu ett stycke in på de sydfinländska målens område, se
§ 41.— Om andra fall af utvecklingen svagton. e > i inom de
nordfinl. dialekterna se §§ 14 o. 24.

3. r har före utvecklingen af r-supradentalerna (se §
1,22) bortfallit mellan lång vokal (jf. § 1,28 a) och I, t. ex.
mälu o. d. ’märla’, fäli o. d. ’farlig’.

Ord med bevaradt r förekomma icke dess mindre i alla
nordfinl. dialekter, t. ex. ärli ’ärlig’. I slika fall har man att antaga
antingen association eller lån från hsv. — I st. f. med i återgifver Kö-

*) Mindre sannolikt förefaller det, att tjfft o. d. skulle
omedelbart motsvara äldre kiot 1. køt, och växlingen obest. f. tjflt: best. f.
tjyti i Kveflaksmålet härleda sig från en ögg. af 0 till y framför
(artikelns!) i enl. den af Kock, Ark. f. nord. fil. VI, 15 f., påvisade
fsv. ljudlagen. — *) Anf. fr. n. Öbott. — ®) Gkby-Nvet. armä enl. §
18; m. Öbott. grivin enl. § 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free