Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baltiska företeelser.
205
kunna utan tvekan antagas föreligga i det hsv. bröst, hvars
identifierande med isl. brióst erbjuder svårighet i anseende till den långa
vokalen hos det senare (jf. Kock, Ark. f. nord. fil. IX, 72). Om samma
företeelse i vissa österbottniska mål se §§ 15, 26.
14. v — vare sig att urspr, v eller urspr, y (§ l,5o) legat
till grund därför — har äfven i andra ställningar än framför
konsonant (jf. § 1,55) bortfallit efter u. För Nargömålet
tyk-kes företeelsen vara främmande. — Ex.: duar -u ’dufvor7,
klü ’klyfva’ (isl. Miúfa), löu o. d. ’löf (isl. louf), hu (< *huu)
’hufvud’, ua ’ofvan’, lua ’lofva’ höuár o. d.2) ’hög’ (jf. fgutn.
fem. sg. hauga\ tiu o. d. (<* tiuu) ’tjugu’.
Likväl kvarstår v stundom i kort rotstafvelse; nästan
regelbundet, om denna efterföljes af i: sålunda Estl. k&ivi ’klufvit’, Kuno etc.
duvian o. d. ’dufven’, Gsvby ruvu ’rufva’, Rågö-Wichtp. huvi ’hufvud’
(jf-fsv. huvidh). Anledningen härtill är tvifvelsutan den, att i dylika fall
u vid ljudlagens genomförande hade ett uttal, mera slutet än det
vanliga, något som i de estländska målen ännu är händelsen. Jf. härmed
det analoga uteblifvandet af den samöstsv. öggen g>v, § 1,5 o anm.
15. Postvokaliskt kort såväl d- som g-ljud har
bortfallit i slutljudet, vare sig att det stod där af gammalt eller
kommit dit genom apokope af en slutlj. vokal (enl. § 1,49). Ett
d-ljud som först genom vokalisering af ett föregående y, enl.
§ 58, blifvit postvokaliskt, har ej träffats af denna ljudlag.
— Ex.: blö b£&u ’blod’, lé ’led’ (mask.), siQ, pret. si&u o.d.
’sjuda, sjöd’, si ’sida’3), sväi swai ’sveda’; lä ’lag, sällskap’,
trå o. d. ’fråga’, kwl kvl ’kviga’4).
Alla baltiska mål hafva i större eller mindre utsträckning
återinfört g-ljudet ur former, i hvilka det var inljudande, t. ex. såg sua^: plur.
sSgar sua^u; Rågö-Wichtp., Nargö tråg o. d.: pres. frågär o. d., pret. o.
’) Betr. vokalen u i ua och lua se mom. 7 här ofvan.
Runömå-let uppgifves hafva luva (p. gr. af anslutning till subst, ’lof, där v icke
berörts af ifrv. ljudlag?) — *) Om St.-Rågö hägwär se § 57.
-3) Nargö sidu. — 4) Nargö kvfgu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
