- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
239

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 25 Mellersta Österbotten. 239

rik, n. rlk[t]. — Följande egendomligheter uppgifvas af de
källor, som af mig rådfrågats rörande denna trakts mål,
endast från Vörå; dock är det möjligt, ja sannolikt, att en och
annan bland dem äfven tillkommer någon eller några af
nabosocknarna (särsk. Oravais). Utan kändt motstycke i
någon svensk dialekt utom Pörtommålet (§ 32) är, att man här
kan urskilja en motsvarighet till det ursprungliga
språktillståndets långa ö-ljud; annorlunda synes man mig nämligen ej
kunna uppfatta öw i orden öw ’å\ röw ’rå’ (gräns), röw ’vrå1,
töw ’tåS söw ’så1, dyggstöw1) ’dynghög’. (Däremot äldre
ä > à, enl. § 1,1, t. ex. Alä ’slå’; äldre ö > ftu enl. föreg.
§, t. ex. rftu ’ro’). Påfallande är också att hvarje i svagtonig
stafvelse stående å (uppkommet af urspr, ä enl. § l,i) — ej
blott det af n efterföljda (jf. § 10) — blifvit u, t. ex. fu ’få’,
Hu ’slå’, ut ’åt’. Mellan r och t — eller väl rättare ur tonl.
r, hvartill det förra närmast t öfvergått — har utvecklat sig
ett s-ljud (enl. § 1,22 framför hvilket r bortfallit enl. §
21), t. ex. hlst ’hårdt’, svast ’svart’ 2). Om öfvergång af
detta s till s se strax här nedan. Det enl. § 13 efter ö, u
utvecklade v-ljudet är här den dentilabiala spiranten (jf. §§
14, 26), t. ex. bråuvar ’broar’, siüv ’sju’. Med få undantag
hafva de starka feminina substantiven, hvad pluralis beträffar,
öfvergått till svaga deklinationen 3), t. ex. grävur ’grafvar’,
bSnur ’böner’, byggniggur ’byggningar’; betr. förklaringen af
denna företeelse (som äfven möter i Ålands ösocknar, § 38)
se § 1,49 anm. En del verb af II sv. konj. med roten
slutande på r hafva gifvit sitt pret. part. och sup. en med pret.

*) Jf. isl. eldstö och Wadstein, Fno. hom. b. ljudl. s. 71. —
’) Formerna mäma ’marknad1, ståøn ’storkna’ måste utgå från *märtna

*stårtn (dylika former förklaras i § 13): att r icke blifvit 8 framför k
bevisa stark, värk o. likn. — *) Samma företeelse visar sig i den
östligare åländskan och Runömålet, §§ 38, 67.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free