Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 De östs veneka dialekterna.
om denna (icke är kakum. I, jf. § l,ii, och) efterföljes af j
(jf. § 7,2), t. ex. beddja ’bedja1: isl. Uðia; veddjå ’vidja’l):
isl. viðia; se£ja ’skilja’2): isl. skilia; stöddja o. d. ’ljustra’:
isl. slyðia; kltfwja ’klöfja’: isl. klyfta. Vissa hith. ord
uppträda dock äfven inom Ålands h:d med rotvok. i, resp. y.
Också härutinnan tilltager öfverensstämmelsen med hsv. åt
norr och väster, så att e, tf på fasta Åland och i Brändö (etc.?)
anträffas i enlighet med regeln blott där hsv. p. gr. af
särskilda ljudlagar visar samma ljud, ifrån att i den sydöstligaste
delen af häradet — Kökar (Kumlinge? Sottunga? Föglö?)
-förekomma jämväl i en del ord, som i hsv. bevarat i (y?).
Denna omständighet talar emot att formerna med e och ö
vore införda ur hsv. och för att i- och y-formerna äro det.
Såväl på fasta Åland som i skärgårdssocknarna uppgifves
vidare kort u (urspr. 1. < o enl. § 1,5) hafva öfvergått till
o framför gg, t. ex. togga ’tugga’, hogg ’hugg’.
Karakteristiska för åländskan äro också de former med änd. -enen,
som en del neutrala substantiv bilda i best. plur. Denna
formtyp har uppstått hos ia-stammarna, sålunda att artikeln
ännu en gång fogats till den gamla best. plur.-formen, sedan
denna (liksom i hsv.) kommit att fungera som obest. plur.;
men till följd af analogibildning ändas åtm. på fasta Åland
och i Brändö också en del andra neutra på -enen. Ex.:
bältenen o. d. ’bältena’, lämbenen lambenen ’lammen’. Den
olikhet, som genom den östsv. vokalapokoperingen (§ 1,49)
uppstått mellan de urspr, långstafviga och de urspr,
kort-stafviga infinitiverna, har af åländskan åter utjämnats:
hvardera uppträda omväxlande med ändelse och utan sådan3),
t. ex. far och fära -ft ’fara’, seggä£ o. d. och seggfo o. d.
’segla’. Några närmare uppgifter om sättet för denna växling
*) Så Kökar (etc.?). Fasta Ål. o. Brändö viddja -å. — a) Så Kökar
(etc.?). Fasta Ål. o. Brändö Silja. — ■) Om ett liknande förhållande i
ö. Eg. Finl., v. och m. Nyl. se § 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
