- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
284

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

De östs veneka dialekterna.

trua ’trafva’: R.-Wp., N. tråva; (? sk&a) skua ’skafva1: (? R.-)
Wp., N. skåva. Gsvby håva ’hafva’ har helt säkert rönt
inflytande af andra former inom paradigmet: jf. pret häv,
sup. havi.

§61. Egen för Dagö- och Oammalsvenshbyniålen
är en utveckling af y i ställning framför n eller d-ljud (också
då föreg, vokal är en annan än o, u, jf. § l,5o) till ett v-ljud,
som i allmänhet uppträder som den dentilabiala spiranten v,
men på Dagö sammansmält med ett föregående a till en
diftong au. Framför d-ljud har denna behandling af y till följd
af de i §§ 1,18, 58 nämda ljudlagarna kommit i fråga blott
i nybildningar, tillkomna efter dessa lagars genomförande
(men fore den i § 2,3 omtalade ljudlagens). Ex.: ävnar aunar
’agnar’ (fsv. aghnar), vävn vaun ’vagn’ (fsv. vaghn), rävn
’regn’ (fsv. ræghn), vävd ’vägde’1). För öfrigt utmärka
sig dessa mål genom ett par förändringar i adjektivens starka
pluralbildning. Den feminina formen på -ar har fullständigt
utträngt den maskulina på -ir äfvensom den neutrala utan
ändelse (jf. § 1,37), t ex. p. 3 g. kwltar ’hvite, -a’, jf. Ormsö
m. hwltir, f. hwftar, n. hwit. Att denna plur. på -ar
användes både attributivt och predikativt, framgår af § 56.
Framför pluraländelsen har adjektivsuffixet -in- genom
analogibildning efter nom. sing. erhållit samma utvidgade gestalt —
-ind- — som det därstädes antagit enl. § 9,18, t ex. svullindar
’svullne, -a’, sårglindar ’sorglige, -a’. Någon gång höres
t o. m. en pluralform, som också med afseende å
böjnings-ändeisen öfverensstämmer med nom. sing., t ex. rutindär
’ruttne, -a’.

§62. I konsonantförbindelsen tf, ang. hvars uppkomst se § 59,
har t bortfallit på Dagö (men ej i Gammalsvenskby), på

1) Dagö vðg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free