Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
öfverdrogs hon af den djupa blygselrodnad, hvilken
var henne egen, och tårarne ville tränga fram, så att
han, som föll från under till under, ej mer visste hvad
han ville, men kände, att han borde gå, och gick.
Ännu klockan 12 stod hon vid det öppna
vindsfönstret med kedjan i sin hand. Sommarnatten låg
fridfull öfver stad och fjord och de fjerran bergen; från
gatan ljöd åter den spanska sången; ty föreningen hade
följt Yngve Vold hem. Hvarje ord hördes; de handlade
om en vacker krans. Tvenne stämmor sjöngo orden, de
två andra accompagnerade likt guitarr:
Tag emot kransen, den är till dig,
Tag emot kransen, tänk blott på mig!
Här är det grönaste
Gräs till den skönaste,
Här är den hvitaste
Eos till den blidaste,
Här är den fullaste
Knopp till den huldaste,
Här är ett enaste
Blad till den renaste.
Tag emot kransen, den är till dig,
Tag emot kransen, tänk blott pà mig!
Då hon om morgonen öppnade sina ögon, hade hon
varit i en af solen från alla håll genomskimrad skog,
hvari alla träd voro af det slag man kallar guldregn och
hängda ut långa, ljusa klasar, hvilka nästan rörde vid
hennes hufvud, då hon gick derigenom. Strax påminte hon sig
kedjan, fattade den och lade den öfver sitt linne. Sedan lade
hon en svart halsduk öfver linnet och kedjan derpå; ty den
tog sig bättre ut på svart. Sittande i sin säng, speglade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
