Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till ”Osvald.” På en väns graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Och du gråter? Stackars gosse, luta
dig ett ögonblick mot vännens bröst!
Skratta inte så förryckt och sluta
upp att häda med så ömklig röst!
Hviska sakta ordet! låt mig veta
hemligheten! — Kan du ej arbeta?
Har du snärjt din vilda fantasi
i en sjuklig ärftlighetsmani?
— Låt mig få af sol och ljus en strimma! —
Är då världen bara mörk och hård?
Lyssna noga och du skall förnimma
nya tiders klingande ackord,
ljufva och som svärdshugg dock så skarpa,
från den än ej födde bardens harpa!
Men till dess du nöjas får, kamrat,
— liksom vi — med lumpna surrogat.
Ser du, Osvald, den som sig i världen
ensam ställt, får också tillse själf,
att han lyckas göra djärfva färden,
om ock genomvåt, på lifvets älf.
Och fastän du blott en vrångbild nådde
af hvad kärlekssjuka hjärtat trådde,
finns en kvinna dock, som på dig tror:
denna kvinna är din gamla mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
