Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omer och Merima (efter serbisk folkvisa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
»Rosor doftar det, o, kära moder!
rosor doftar det omkring vår boning,
tycks mig nästan vara Omers ande.»
Modren svarade den vackra Mera:
»Prata ej så meningslöst och barnsligt!
prata ej, som vore du från vettet!
ty din Omer kysser nu en annan,
och på dig han tänker ej det minsta.»
Men Merima åter tog till orda:
»Rosor doftar det, o kära moder;
tycks mig nästan vara Omers ande.»
Därpå sprang hon ner från höga löftet,
sprang på gatan ut igenom dörren,
där hon fann ett stycke af ett pärlband.
Tvänne fosterbröder då hon sporde:
»Hvilken tillhör detta band af pärlor?»
Hennes fosterbröder härpå mälte;
»Det har tillhört honom, unge Omer.»
Men Merima åter tog till orda:
»Låten honom komma in på gården,
att jag, arma, må den döde kyssa,
hvilken jag ej kyssa fick i lifvet!»
Omers lik vardt fördt till Meras boning,
och hon böjde ner sig till den döde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
